Hej på er!
Nu har det alltså gått 1 och en halv månad sedan våran fina Elsa kom till världen.
Jag skulle ljuga om jag sa att allting va underbart och rosaskimrande, speciellt efter att hon åkte på det där jävla RS viruset och fick ligga på sjukhuset!
Att bli mamma till 2 är svårare än vad jag någonsin kunnat tro, det är tur att kärleken är så stor och lättar på ångesten och stressen man upplever!
Man ska vara mamma till två, fru till en , samtidigt som man måste ta vara på sig själv för att inte gå under helt ( det sistnämnda finns inte mycket av)
Olivisen är inne i någon period där allt är ett fett stort NEJ, ingenting är bra, och då menar jag inget.
Samtidigt har Elsa ont i magen och kan inte sova, om vi inte går runt och bär på henne förstås!
Jag vet, jag ska inte klaga! Men jag känner mig så otroligt otillräcklig för min familj och det dåliga samvetet blandat med ångesten dyker upp varje natt när jag ska sova! Och man gråter sig själv till sömns för man känner sig som den sämsta mamman i världen!
Kanske ställer jag för höga krav på mig själv och hur tillvaron ska vara, jag vet inte!
Det blir nog bättre med tiden, men det är rätt skönt att få skriva av sig ibland! ❤️
Inte så konstigt att du känner som du gör! Kan inte förstå vilken omställning det måste vara att helt plötsligt ha två små där hemma. Och får en inte sova ordentligt så blir allt, även småsaker, värre. Ska snart få vårt första barn och är nervös så jag spricker. Men vet att det kommer gå på något sätt! Mina systrar har alltid sagt ”allt löser sig, på något sätt” och så är det ju även om det ibland känns kaosigt och kraven hopar sig. Du är dins barns allra bästa mamma och ibland är mammor trötta och ibland orkar de mer. Så är det bara. Heja dig och kämpa på! ❤️