”Hon med alla missfall”

Jag vet knappt vart jag ska börja, för det känns så himla trist! 

Så jäkla trist när folk inte kan glädjas, och på ett sätt så förstår jag dom, men på ett annat så gör det bara ont!

Kommentarer som ” man vågar ju inte hoppas , efter alla missfall” , ” du måste vara SÅ orolig” , ” vi får ju hoppas att det går denna gången”

Alltså jag blir så fruktansvärt opepp på allt när jag får höra detta, för här går jag runt och är glad för min bebis i magen, medans folk runt omkring mig tassar som katter kring het gröt, och det gör mig sjukt obekväm!

Jag är inte orolig, jag är glad, så kan inte ni också vara det då?

Eller att blir förknippad som ” hon med alla missfall”

Ja, det är sjukt tufft att få missfall , men jag tänker inte slås ner av det, för jag kämpar, kämpar tills det går, för är det en sak ni ska veta om mig, så är det att jag ALDRIG ger upp!

Så snälla , spänn av , va glada och skratta! För jag gör det varje dag, oavsett!