Vi fortsätter med svaren på era härliga frågor!
Jag fick frågan om att få läsa om våran resa till ett syskon till Olivia, och som ni vet va den väldigt snårig och krokig, men här kommer det från start!
Olivia föddes i Juni 2014, och 2 månader senare va jag gravid igen, men eftersom jag insjuknat så svårt i förlossningsdepression och utreddes för min bipolaritet så funkade det inte att skaffa ett till syskon då. Jag har alltid varit väldigt emot abort , och jag har alltid tyckt att det är egoistiskt osv, men när jag satt där och knappt kunde ta hand om det barn jag satt till världen så kändes en graviditet inte alls rimligt, sorgligt nog. Det va såklart tufft för oss alla och jag kände en otrolig sorg, jag la mycket skuld på mig själv och kunde få otrolig ångest vissa dagar över vad jag hade gjort.
Men så gick tiden och Olivia blev 4 månader, jag blev gravid igen. Vi blev såklart jätteglada för nu skulle äntligen Olivias syskon få komma till världen, jag mådde bra och allt hade börjat falla på plats, dagarna gick och jag kände mig inte alls gravid, jag tänkte att det nog kunde vara så eftersom jag precis fött barn så jag tänkte inte mer på det, men så kom den dagen då jag satte mig på toaletten, detta va i vecka 9 och det fullkomligt blir blodbad i hela toaletten, och mycket riktigt så hade hjärtat slutat slå hos den lille.
Jag tänka att det va någon högre makt som straffar mig för min abort, att nu är det något som är förstört i min kropp och vi kommer inte kunna få flera barn.
Men månaden efter blir jag gravid igen, hoppfulla med skeptiska kände vi att det skulle gå bra denna gången, men något va fel, ägget hade satt sig i äggledaren, ett såkallat utomkvedshavandeskap.
Jag blev inlagd på sjukhuset för operation, men så när de gjorde ultraljudet så såg dom att ägget låg i en slags säck, som hade kunnat klara att fästa i livmodern, så jag fick bli inlagd och de gjorde en rad olika metoder för att detta ägget skulle ” lossna”.
År 2010 så va jag med om en operation för just detta, utomkvedshavandeskap, jag fick då operera bort 90% av min äggledare på höger sida, så jag bad till gud att jag inte skulle behöva en operation denna gången också, då de sa att hela äggledaren hade behövts att ta bort, och då hade min chanser till flera barn varit lika med 0.
Men dagarna gick och detta lilla embryo kom ut som ett vanligt missfall, så det vart tur i oturen.
Efter detta så gick det 2 månader, vi blev inskrivna på sophiahemmet och pratade om olika metoder som fans!
Men så blev jag gravid igen och fick missfall i vecka 10, månaden efter, gravid igen och missfall i vecka 6 , månaden efter det så blev jag gravid igen och fick missfall i vecka 7, månaden efter det så blev jag gravid , och vid detta laget så visste jag redan innan jag plussade att jag va gravid, jag hade lärt känna min kropp på ett otroligt sätt.
Plussade i vecka 3+2, och sedan dess har jag varit gravid, så nu sitter jag här med min stora mage i vecka 31, med 5-8 veckor kvar av denna graviditet.
Det har varit otroligt tufft, speciellt för min kropp som utsatts för alla dessa hormoner på otroligt kort tid.
Så snart har vi våran lilla Elsa hos oss, Olivias lillasyster. Vi kommer inte att skaffa flera barn, jag känner mig rätt klar med graviditeter faktiskt!
Kram <3
Senaste kommentarer