Fru Holst

Och svaret är rätt enkelt, jag ska inte amma! Jag gillar att jag fick denna frågan, eftersom jag fått mycket kritik kring just mitt val av detta.

Eller val och val, jag får inte amma pga av min medicinering, men även om jag hade fått välja hade jag faktiskt inte gjort det ändå!

Jag har en bipolär diagnos, och pga av det så äter jag något som heter litium, litium är ett salt som finns runt omkring oss i naturen! Men detta påverkar vissa organ för mycket hos bebis för att jag ska kunna amma, och om man ändå ammar när man äter litium så måste bebisen varje vecka ta blodprover, så för mig vart valet enkelt!

Jag ammade Olivia i 4 veckor innan BVC sa till mig att sluta pga av min förlossningsdepression.

Jag vet att det finns många mammor som gärna ser ner på andra mammor som inte ammar, och satan va trist det är alltså! Personer som sagt till mig att jag ska ”amma ändå” eller att jag ska ”sluta med medicinen” , och för mig är det helt galet, att hetsen kring amning kan vara så stor att man ska utsätta sig för att må dåligt, helt uppåt väggarna galet! För jag tror att man hellre ser en mamma som är glad och mår bra, och som kan ta hand om sin bebis, än en mamma som sitter och gråter och inte har någon ork, vad tror ni påverkar barnet sämst?

Jag vet…

Så jag tycker att alla de mammor som ammar, och ser ner på dom som kämpat /inte vill/ eller kan, ni kanske kan ta och backa lite, för det gör inte er till bättre människor för att ni ammar era barn!

Det pratas ju även mycket om hurvida skyddad barnet är mot sjukdomar osv.

Jag ammade som sagt Olivia i 4 veckor, och hon va inte sjuk en enda gång innan hon började dagis vid 1 år och 3 månader!!

Det jag vill säga är att vi kanske kan klappa varandra på axeln istället?? För det är redan en rejäl omställning att bli mamma, och man kan omöjligen veta hur en annan kämpar!

” sköt dig själv, och skit i andra ”

jag gillar det citatet på något sätt! 😍

Så amma på eller amma inte, valet är alltid ditt , och man är ingen dålig mamma vad man än väljer! ❤️❤️